Två dagar innan julafton 2017, diagnostiserades jag med äggstockscancer. Det kom som en chock eftersom jag inte hade några andra symptom förutom feber och en ilsken hosta. Jag kontaktade min husläkare för att få bukt på hostan och då började utredningen för att hitta orsaken till hostan. Efter flera olika röntgenundersökningar visade det sig att jag hade en tumör, stor som en knytnäve, på en av mina äggstockar. Tumören genererade vätska som på något sätt hade hittat en väg upp i min lungsäck. När jag var hos onkologen och fick min diagnos, kändes det helt overkligt och jag var övertygad om att han pratade om någon annan än jag. Men så var det inte, det var jag som hade cancer. Jag såg ut precis som innan men hade en potentiellt dödlig sjukdom. När jag ser tillbaka kan jag se ett tydligt före och efter jag fick information om att jag hade cancer. Mitt liv skulle på så många sätt aldrig bli det samma igen.

Jag gick igenom en stor och omfattande operation, då tumören togs bort och ytterligare buk- och lungbehandlingar: HIPEC, pleurodes och HITOC, gjordes. Efter att jag återhämtat mig i fem veckor inleddes cytostatika behandlingarna. Jag fick sex omgångar av cellgifter, en var tredje vecka. Efter ha avslutat cellgiftsbehandlingarna, konstaterades det att jag hade nått vad varje cancerpatient drömmer om: fullständig remission! Det betyder att det inte finns några synliga spår av cancer och att ingen mer behandling behövs. Eftersom äggstockscancer dessvärre har en väldigt hög återfallsrisk, går jag på täta uppföljningskontroller. Att gå igenom operationer och cellgiftsbehandlingar, tycker jag är som att åka berg-och-dalbana fysiskt och mentalt. Det är extremt tufft och påfrestande men på något sätt fixar man det för det finns inget annat alternativ. Jag började dela med mig av mina upplevelser i en blogg. Då var jag mitt uppe i cellgiftsbehandlingarna men var fast besluten att sätta små personliga mål för att ha något att se fram emot. Det var mitt sätt att återfå hoppet och tron på en morgondag. Jag har inte kämpat mer än någon annan, jag har haft en enorm tur. Tur att kirurgen lyckades avlägsna all tumörvävnad, tur att jag var i tillräckligt god form för att kunna få HIPEC och HITOC-behandling, tur att min kropp svarade så bra på cytostatikan och tur att inte ha fått något återfall

När jag återhämtade mig efter alla behandlingar, kände jag väldigt starkt att "jag vill inte att någon kvinna ska behöva gå igenom det jag gått igenom" och jag kunde inte bara gå tillbaka till mitt vanliga liv. Jag började hålla föredrag och delade med mig av min upplevelse, i syfte att öka medvetenheten och också för att ge äggstockscancer ett ansikte. Jag kollade upp fakta kring äggstockscancer och såg att överlevnadsstatistiken inte direkt förbättrats, och att bättre diagnos och behandlingsmetoder behövs! Det finns inte någon screeningmetod och det är få stiftelser och andra instanser som är aktiva inom finansiering av gynekologisk cancer. Allt detta resulterade i att jag grundade Lena Wäppling Stiftelse i maj 2019.